Idag äntligen, kom vi iväg till Linköping. Dagens viktigaste, att se utställningen på Magnifiken.

Det ska erkännas, det bli ett fullständigt egoistiskt inlägg.vi har med stor behållning njutit av hela OMkulturs bilder. Vi är verkligen en spännande grupp! Men hur hänger våra tavlor?

Se där är Ruriks stora Ikoner! Fin hängning. Ser du? Hur ängelns huvud fortsätter…

…det blir en lång rad av huvuden…

Ja, det var Nadjas keramiska ansikten som också ville vara med och prata.

Mina tre bilder hänger lite mer åt höger sida.

Så här hänger den nu, den slumrande verkligheten. Med en kvinna att ana där nere i tjärnen.

Ett slumrande medvetande som sträcker sej genom de olika världarna. Ett litet finger som vill nå oss, göra oss medvetna… Om hur mycket större världen är- och så mycket mer sammanlänkad, och skör.
Inget av det visste jag när jag målar. Penseln bara går. Jag vrider och vänder  – och lyssnar.  Försöker vara följsam. Jag är den mest förvånade när jag är klar. Det är då jag ser vad den vill förmedla.

Det är i Missionskyrkans stora lokaler i Linköping vi är. En modern kyrka med flera hörsalar, café där utställningytorna är på ovanvåningen.

Smög in i kyrkorummet. Visst är den fin? Altar bilden. Levande och organisk där man, om man vill, kan ana korsets och dopets symbolik.
Utställningen håller på till 9 mars, en vecka till har du möjlighet o se oss alla . 

Kram från oss alla genom Anas Danielssons fågelkvinna….