Idag tänkte jag lägga ut en sån där nattbild som jag gör allt som oftast. Vanligtvis är jag vaken några timmar på natten och ofta skriver eller tecknar jag en stund av den tiden. ett sätt att vara i kontakt med mej själv. På natten kommer man lättare i kontakt med de djupare lagren av den man är, eller vad som flyter igenom en.

Jag har ingen aning om hur din sanning eller din verklighet ser ut. Själv upplever jag det som att vi alla har olika tanke och värderings-system med olika sanningar.  för det är ju så, det man tror på, är det man ser och som hela tiden bekräftar sej själv.
Ändå är det så att vetenskapen en längre tid talar om att vi verkligen står inför ett stort paradigmskifte. Kanske är det vårt ekonomiska system och vår rädsla för det vi inte känner till som hindrar det från att ta in det, att världen är större, helare och mer medveten än vi innan trott.

Jag tänker inte så mycket när jag tecknar. det är mer tvärt om. Så när jag tittar på det här ögonhavet upplever jag just den här medvetenheten som finns inneboende i alltet.
I den värld av sanning som jag är, har man länge pratat om ett verkligt polskifte. Att våra magnetiska poler ska flytta på sej. Jag märker nu att den sanningen sipprar ner och man kan se program på TV som belyser detta. I förrgår fick jag veta något nytt, oerhört vackert.  Att faktiskt Jorden själv vår Moder Jord börjar sända ut ett ljus. Ett ljus som kommer från hennes inre och som är mest tydlig här på norra halvklotet.  Ett ljus som kan observeras som ett naturfenomen. Även mitt på dan. Det gäller att inte gå blind… allt är levande