När det första ljuset kom, satt vi fortfarande och andades ”om Nama Shivaya”.
Fylld av vetskapen att jag som liten människa inte kan göra mycket mer än våga vara vaken o våga se det som finns inom mej.

Jag vet, det finns dom som hellre tar anställning vid Franska Främlingslegionen än vågar möta sina egna inre illusioner. Vi tror så mycket, identifierar oss med så många fantasier om oss själva. Vågar du se ärligt på dom? Vågar du se att dom bara är föreställningar? Allihopa! Det kräver mod.

Nu har vi sovit. Dagen blir lite förryckt. Solen är eftermiddag och fåglarna sjunger ljuva sånger om romanser i fågelholken. Kanske ska jag måla nån ny holk i år?