Idag har vi haft Arogya Deeksha här. En dag att längta till. Och att njuta av länge. För femton år sen kallades jag för ”prästinnan”, jag samlade ihop vänner för eldceremonier- bara för att det kändes så viktigt. Jag gillar ceremonier för det är att jobba med symboler, det är gränslandet mellan den materiella och imateriella verkligheten. Det är där det händer….

Man kan ju göra egena ritualer, men Arogyan har sin form – En vacker ritual, med sina anor långt bak i en tid vi inte känner längre. Men dess visdom sträcker sej fram till oss. Som Oneness Trainer är jag glad att jag fått lära att göra de här ritualerna. Med eld, blommor, rökelse…

Inget konstigt egentligen. Man lägger händerna på, och huvudet emot ,Padukas. Symbolen för Guds Fötter…
Kan bara säja att det nu är så tyst där  inne.  Svårt att skriva det här inlägget om jag ska vara ärlig. hittar inte orden. Få se vad det blir imorgon. Känner att vi varit med om något sant Heligt.