vår Påskhare

Hare by Ganga
Du har nog inte kunnat undgå, att HARE har blivit något alldeles speciellt här hos oss.  Som bildmotiv dyker den upp när Ganga målar…

kurande hare
Men den är också väldigt närvarande i vår trädgård nu. Den är märkligt orädd och har sin daglega alldeles bredvid vår trädgårdsgång där vi går fram och tillbaka flera gånger varje dag. Den ligger stilla med rumpan inbackad i en grästuva vilket gör den tämligen osynlig.

Harens bo
Här, vid sin tuva sitter den nu hela dagen och halvsover. en riktig, livs levande Påskhare. Vi har ju vana på att ha hare i trädgården, kanske är det till och med samma? Inte vet vi. Men den är ovanligt orädd i år. Den till och med tumlade runt med sin kärlekspartner bara några meter framför Ganga, mitt i trädgården, och nu har den sin viloplats, helt öppet.

hare på gården
Den njuter väldigt. En eftermiddag valde den att sätta sig framför huset i eftermiddagssolen, där satt den och bara blinkade och hade det bra. Att vi gick omkring i närheten störde den inte.

kvällsHare
När skymningen närmar sig, så börjar den röra på sig. Då sätter den sig och stirrar ut på det stora fältet på andra sidan vägen. Dit den sen skuttar. Nu förväntar vi oss harungar. OOOO vad gulligt det hade varit. Flyget till England som var bokat till nästa månad (då Ella och ekin är planerat att ha nyfödd) är helt inställd och det blir till att boka om , så bara tanken på harungar känns ju lite extra gulligt.
Förresten, Rurik har alltid varit lite nojjig för tulpanerna, att de ska bli uppätna -med de står orörda i år.

harunge i keramik
Vi har liksom bara snälla harar.
Glad Påsk från alla våra HARAR önskar vi

Vår lilla hare

Sådär lagom till påsk blev vi uppmärksamma på en liten hare som tycker att det här är hennes/hans trädgård. Går makligt omkring runt huset och gömmer sig bara pliktskyldigast när vi går ut. Den rör sig smidigt under elstaketet som vi satt runt tulpanlandet ( för att inte harar och rådjur ska äta upp våra blommor). Men allt blommar så fint. Men visst är lilla boet gulligt. När den kryper in där med baken och gör sig till en boll-så är den osynlig… i alla fall tycker den själv det. Gulligt med en alldeles levande påskhare❤️


Mitt på eftermiddagen är rutinen att kolla hur det är runt fågelbordet. Vi tittar förvånat på när den navsar lite, o går runt.


Ja, till och med bilen äger den. Vi är tacksamma att få bo i huset.

Pinsam Älgsafari

Medan vi kvinnor förväntansfulla åker iväg för att uppleva safari på nära håll- Älgsafari på OMBERG. Vad händer här hemma? Jo Rurik sjunker ner i soffan… sätter på TVn och tittar på  ÄLGAR!

 

Inte vet jag. Det kanske är program om älgar på TV jämt. Men det känns i alla fall lite som, vilket sammanträffande!

Vi har kämpat hårt för att hitta kläder så vi ska överleva en kväll i skogen och helst inte  skrämma djuren. Hmm.

Efter besök på Naturum Tåkern har vi gjort oss visioner om vilka vardags hjältar naturguider är och som kan allt, vet allt  om naturen.
Kvällens guider genom Ombergsskogen var inte riktigt stöpta i samma form. Vi misstänker stark att de smet från SkogMulle-lektionerna på dagis och aldrig gått i scouterna.
Lite för mycket öppna skjortor med halskedja och för många ringar på fingrarna kan absolut vara fördomar. Men det var en varningssignal. Vi tror bestämt att dessa män tycker bättre om livets goda än livet i skogen.

Det är ett Vadstenaföretag som är arrangörer, www. utflykter.com står det på bussen. Vi kör  iväg i den gemensama buss… med  mörka glasrutor. Från Ommas Borg vid Borghamn glider vi ut i skogen,  långsamt kör de fram medan vi med ansträngda ögon gör vårt bästa att se ut genom de mörka fönstren – ut i den mörknande skogen. Hmmm det var inte lätt att se något. Inte så smart med mörka glasrutor vid en safari, skulle jag vilja påstå. en viss känsla av att det inte är på riktigt infinner sig smygande.

Vi får ett papper, ”ÄlgSafari” står där. Medan vi kör ger guiden oss lite information. Läser ur pappret. Han läser, ”visste ni att Omberg var  omgivet av vatten för 10 000år sen?! ” (viktig information) Men sen får vi veta lite mer; ”djuren har egna stigar de går på i skogen, de heter djur- stigar.” Han ser och  säger det väldigt seriöst, med tyngd i rösten. Nu har vi fått veta något riktigt viktig som vi adrig kunnat lista ut…  djur – stigar…   jag börjar bli rädd för att jag hamnat i ett bolibompa-program, barnprogram på TV.
Men än är kvällen ung och vi gör första stoppet vid ett jakttorn.

Här får vi speja ut i den mörknande skogen.  Det är vid skymning och gryning djur oftast rör på sig så här finns absolut en chans. Än levde hoppet.
Skogen är stilla, levande. Det är en härlig känsla bara att få stå stilla och vänta. inget händer. Vi går till bilen och kör i sakta mak, det kan ju faktiskt komma ett djur ut på vägen. Vi fortsätter att speja ut genom de mörka bilglasen.
Ännu en gång går  vi  ur bilen för att speja vid ett skogshygge. Vår guide pekar på den stig som  djur trampat upp i gräset nära vägen. ”Här är en djur-stig” Så går vi vidare…En fågel flyger skrikande över våra huvuden. Jag känner igen lätet, det är en nötskrika. Guiden skrattar lite förvånat ingen kommentar om vad det är för fågel. Tror faktiskt inte att han hade en aning om vad det var…

Senare i bilen vill vår guide ge oss lite mer information om älgar: vi får veta att en skjuten Älg inte  räknas i kilo utan i taggar på hornen.  ”Men om det är en älgko då?” frågar jag. ”dom har ju inga horn, då blir det väl kilo?”
”Älgkor har också horn” svarar guiden allvarligt. Nu börjar vi bli fundersamma. Stämmer det? (nej, älgkon har absolut inga horn. Renar är de enda av av våra hornklädda vänner där även korna (damerna)  har horn.)
Nästa stopp ska vi sitta kvar i den mörka bilden i stället går guiden själv ut…. han ställer sig några meter framför bilen, tar upp sin kikare och spejar in i den lilla gläntan.  Det ser verkligen ut som han är med i ett barnprogram. Låtsas att han vet vad han håller på med… Vi sitter kvar i bilen och tittar på honom. Tror han på sig själv?
Det här Vadstena företaget har kört Guidade turer på Omberg hela sommaren. Vi är de första Svenskarna de har guidat. Anja, Siris vän är från Österrike. Vi pratar engelska med henne, men hela guidningen gjorde de på Svenska. Tänk, dessa herrar har visat skogen för tyskar, holländare, engelsmän, fransmän. Vi fattar inte hur det har gått till. Deras engelska, det lilla som kom över hans läppar  var stapplande.
Kvällen avslutades med att vi själva fick gå upp till Hjässan på Omberg, tittade på utsikten.  medan de två herrarna gjorde upp en eld. Sen bjöd de på kaffe.
Vad kostade det här?  395 kr per person. ( 1200:-) Fast när vi skulle betala ville de ha 495 per person!!! (1500:-) Men när vi påpekade att vi blivit lovade ett annat pris så  blev det 1000:- jämt. Vad det värt det? -Absolut inte.  Vi fick se rumpan av en råbock när vi gick upp mot Hjässan och så var där en flock av fladdermöss, också vid Hjässa. När vi körde tillbaks sprang en hare framför oss i strålkastaren från bilen…

Ge mig två dagar för research, och jag lovar, jag hade gjort det här bättre! Jag kan ställa upp som guide för halvapriset. vår bil har inte mörka rutor. Jag kan skogen bättre. Vilken människa som helst som är van att röra sig i skogen vet mer än herrarna från Vadstena!
Jag har en far som är jägare. Att vandra med honom är ett äventyr. Hela naturen är fylld av spår, tecken.  Man behöver inte en se djuren för att känna deras närvaro. På stigarna kan man se vilka slags djur som brukar gå där, spillning (bajs) från djuren är tydliga visitkort. Vad slags ljud hör man i skogen? Ett rådjur som skäller kan ge en spökrysningar (härligt).

råd: Köp inte din Safari i säcken! Kolla vad din guide har för bakgrund. Vad kan den?

Vilda djur visar sig inte på kommando. Självklart kan man inte garantera att man får se varken älg eller något annat djur. Men man kan garantera att man får en bra naturupplevelse och att man får kunskap.
Plus får grabbarna för att de kunde tända en eld och bjuda på kaffe när vi kom ner från den vandring som vi själva fick göra till högsta toppen på Omberg, Hjässa. Men det hjälper inte.
Hur många tummen ner blir det?
TRE tummen ner av tre möjliga. Kan det bli sämre?

När vi tar bilen och kör hem i mörkret står där tre rådjur i mörkret. vi stannar och tittar…

Livfullt berättar Rurik när vi kommer hem  om de brunstiga älgtjurarna som slogs. Vi sjunker ner i soffan, tackar internet och tröstar oss med kunskapskanalen…